Det är som att det aldrig blir dag eller inte ens morgon. Allt går så fort, maj byts ut mot juni som om man bara snabbt vände blad i en bok. Har fortfarande svårt att andas och myrorna i kroppen leker att dom är på rave, men om man bara ältar lite mer om och om igen så är det som att bli immun.Tänker fram och tillbaka på saker. När jag öppnar och tar emot barn på dagis på mornara, så får dom titta på olika ansiktsuttryck på bilder. Glada gubbar, ledsna, arga, allvarliga, förvånade osv. Sedan väljer dom vilken gubbe som bäst passar in på deras humör den morgonen, så blir allt enkelt, då vet dom och kan gå och leka. Trygga och obrydda. Tycker att det är så himla gulligt, liksom enkelt och rakt på sak.
Svettas så mycket gör vi hela dagarna, det är så varmt och kan inte låta bli att för en pytteliten stund drömma om en snögubbe jag gjorde i vintras. Hade så kalla fingrar att jag inte kände vad jag tog i för kännseln i fingertopparna frysit till is. Nu är mina fingrar som små svullna prinskorvar. Men det är heller inget fel på det.
Idag är det filt på gräs och saft. Fåglarna kvittrar högre än dom brukar och jag undrar vad dom egentligen dillar om. En dag ska jag väl förstå allt i världen jag vill förstå, det hade allt varit nått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar