Vitt

Ibland blir jag så arg att jag börjar gråta. sedan skäms jag lite för detdär med tårana och så men känner att det är bättre att visa sig svag än att försöka vara som en jättetuff och slå ner någon eller liknande. Fick mitt nya simkort med mitt gammla nummer idag i brevlådan. Kände först lättnad, tills jag då skulle byta ut mitt nuvarande simkort till det nya. Begick ett stort misstag när jag envisades med att göra detta. Ska tala om 5 problem med att utföra det.
. Batteriluckan tycker om att sitta fast där den sitter,
. Batterialuckan är gjord av lövtunn plast som går sönder om man drar pyttelöst i den,
. Batteriet sitter ej fast utan FLYGER ur och lägger sig längst in under omöjlig-att-ta-sig-under-soffan och blir alltså liggande där,
. Simkortet måste sitta mitt i prick för att telefonen ens ska starta
. Osv.
Det jag undrar då, är, när lär man sig sånt här? och det är inte "sånt man bara kan" för det vet alla att sånt man bara kan har man faktiskt också lärt sig någongång. Jag har aldrig i mitt liv fått lära mig sånthär och det ger mig fan men för livet när jag får sitta och pilla med det en timme och blir tvungen att hålla på att sprängas varannan minut. Försökte med tre olika tillfällighetiga mobiltelefoner och det var alltid något som inte gick. Känner att det brukar vara ett ganska vanligt problem att folk har just problem, med tekniska saker. Tycker att det är på tiden att uppfinnare inte bara förnyar saker så fort man lärt sig dom utan också FÖRENKLAR dom.

Jag har iallafall jobbat idag. Sedan åkte jag och stina hem och lagade min favoriträtt (förutom erikas pappas flygande jakob) korvstråganoff. Tacos är med gott. Spelat spel har vi också gjort med andra som dök upp och nu ligger jag här och ligger still.
Annars är jag väl ganska odräglig, för att sedan få dåligt samvete över hur jag beter mig. Men om man inte är det ibland så kan man ju aldrig vara o odräglig, så är det med saker i livet, de vet väl jag.