Hatobjekt

Blir så jävla besviken när jag för första gången på hela dagen ska sätta mig ner. Sätter på tvn halv 8 för att se halv 8 hos mig såklart, så lagar han mat med tryffel i, i alla tre rätterna gubbstrutten. En svamp som växer under en ek. Kan det bli mer motbjudande. Aperopå mat så är det voffeldagen snart? eller, jag har för mig det. Förra året gick jag och bruno förbi en gubbe som stod och gräddade gratis voflor till uteliggare, förstod vi när vi ätit upp. Vet inte om vi såg ut som uteliggare eller om han som gjorde dom var blyg men äta fick vi. I vilket fall som helst ska jag kika förbi den gatan han stod på i år igen.

Tycker livet är jobbigt idag också. För andra dagen i rad tycker jag att fåglar kvittrar fult och solen är för gul. Det beror nog på febern. Så lame att ha feber utan att va sjuk på något annat sätt, inte ens antydan till ont i halsen. "jag har feber" som ett litet barn. Ja nog om det. Jag har fått ett till hatobjekt. Telefoner.
Man kan flyga till mars men inte fan kan det vara bra sändning någongång när man telefonar, utan det ska dröja en kvart att få fram två meningar.
Är så inställd på att det ska sluddra i luren när jag pratar hela tiden att det börar bli komiskt.
Mitt och min brors samtal häromdagen lät ungefär såhär:
Han - Har du beställt biljetter?
Jag - Ja.
Han - okej bra, men.. hallå?
Jag - hallå?
Han - hoho
Jag - hallåhallå
Han - HALLÅ?!
Jag - JA HA LLÅ
Han - hallå, hör du mig?
Jag - Ja hör du mig?
Han - Ja.

Och så var det inte mer med det. Men vi hade alltså hört varandra hela tiden. Jag har den nyaste hightec telefonen som finns och förväntar mig liksom att jag inte ska kunna ha en normalt fungerande konversation i den.

Sedan kom jag på för ett tag sedan att man kan skicka sms till hemtelefonen så man slipper dåliga sändingar. Jag började därefter göra det någongång till min mamma så att hon kunde komma och hämta mig på stationen så att jag slapp gå i den ljupaste mörkaste skogen full av mördare i mörkret osv.
Det gick sådär, för det första kom samtalet först inte fram så jag fick lida 20 minuters gångväg med harpuls hem. Nu kan man tycka att jag är för stor för att lida av mörkrädsla, men så är fallet iallafall.
Hur som så klockan 2 natten efter detta så ringer hemtelefonen och jag springer yrvaket upp och darrar när jag svarar och en mekanisk röst säger,
- Hejdetär mörkt utE och KALLT jagbehövernågon. som hÄ mtar mig snälla KOm kanske bli r mördad annars.
Förstår inte förren morgonen efter en ganska sömnlös och rädd natt att detdär var mitt eget sms samtal. NÅGOT försenat.