RAKVARV

Jag tänker på detdär med att prata. När jag pratar i telefon med min armis sitter han ofta vid datorn/tvn/både och. Är då ungefär lika socialt inkompitent som exempelvis ett kylskåp, och ett kylskåp är ju som bekant inte speciellt kul att prata med. Jag är alltså exakt likadan, det är hopplöst att prata i telefon utan att göra något annat samtidigt. Det är som att hjärnan går på rakvarv då. Om det inte finns något att göra så börjar man febrilt gå fram och tillbaks som en annan psykopat.
Jag tror dessutom att man ofta egentligen pratar med sig själv när man pratar om något med någon annan. Bollar ord hit och dit varannan mening. Något ämne som man hela tiden har någonting att säga om och vad personen i fråga säger däremellan spelar egentligen ingen roll för att man väntar på en tillräckligt lång hundradelssekundspaus så man kan börja prata själv. Det är roligare att prata än att lyssna, roligare att äta än att mata, ta än att ge osv. Jag tror dom flesta tycker såhär, och dom som inte gör är ju dåliga på annat sätt så det jämnar ut sig.
Idag har jag jobbat haft körlektion och gett mig in i pinsam situation som snart kommer utspela sig.
Min kamera har kommit tillbaks också, här ska knäppas kort på saker som inte vill bli knäppta på!